En liten pedagogisk film som definierar språkkonsultens roll i arbetslivet.

• Kom ihåg att sånt här alltid rinner ut i sanden, ha inte orealistiska ambitioner. Du kommer INTE att börja uppdatera din sida varje dag. Eller, man ska ju aldrig säga aldrig, men utgå inte från det!

- Istället: starta en bilddagbok som du funderat på ett tag och som du tycker                         verkar kul. Satsa på det istället för att göra allt och var NÖJD!

• Vänd dig inte till dina vänner och familj för de sysslar inte med sånt här själva, så de kommer nog inte att kika in på sidan särskilt ofta. Tipsa dem om bilddagboken och låt det vara ditt privata nyskapande på nätet!
• Så, istället, ta chansen att skapa en professionell webpresence. Lägg upp arbeten, skapa ett översiktligt CV, men presentera äv. kurser mer ingående om någon vill titta närmare på något.
  Berätta om jobb. Vad har varit givande? På vilket sätt?
• Ange yrkes- och studierelaterade mål, drömmar. Lång- och kortsiktigt.
• Blogga (då och då, ha inga högtflygande drömmar om att skriva varje dag el ens varje vecka!) med fokus på din strävan mot ovan nämnda mål
• Klyschigt: gör sidan personlig men inte privat. Lägg upp bilder, läslistor etc. för att sätta en personlig prägel men försök även här fokusera på intressen och kuriosa som går att relatera till den framtida yrkesbanan. Använd lösen till bilddagboken.
• Bli inte överspånd. Slappna av , kompis!

I det första kapitlet till boken The Social Life of Information funderar och argumenterar John Seely Brown och Paul Duguid kring hur det västerländska samhället påverkats av den enorma källa till information som internet kommit att utgöra och som gjorts tillgänglig för allt fler av invånarna i världens i-länder.

Författarna menar att trots att pessimisterna som vägrar avända datorer i allmänhet, och internet i synnerhet, uppenbarligen existerar, så är det antagligen ett fåtal som skulle vilja gå tillbaka i tiden med tanke på att datoriseringen av samhället även gett oss allt från bankomatkort till säkrare personbilar. Dock är texten inte heller odelat positiv till den väldiga informationsmassa som det idag är möjligt att obehindrat pumpa ut via internet och påpekar till exempel att när en person eller ett företag märker att den information de vill sända ut inte når fram på rätt sätt, så löses detta ofta genom att lägga till ytterligare information och än ytterligare o.s.v.

Det är svårt att förneka den enorma kraft som finns i ett medie med dessa kapaciteter men att internet skulle, vilka många förutspått, innebära slutet för mass medierna, firmor, organisationer och universitet, politik och regeringsmakter samt städer och nationer, tror författarna är att gå för långt. Självklart påverkas traditioner, strukturer och normer av den nya informationsteknologin och såväl näringsliv som statliga institutioner kommer att gå igenom förändringar, men inte nödvändigtvis på ett för dem negativt sätt. En förändring i företagsvärlden är att företag som säljer tjänster nu också har möjlighet att växa sig större på samma sätt som de som producerar varor. Ytterligare en ny trend som man kan se är att stora företag köper upp varandra snarare än, vilket var vanligare förr, mindre företag. Ett exempel på detta finner vi i t.ex. General Motors uppköp av svenska Saab. På liknande sätt finner man att universitet växer med hjälp av distanskurser via internet som gör att de kan värva studenter på annan ort. Inte heller har varken centralisationen minskat eller förekomsten av toppstyrda företag, något som man förutspådde kunde bli en effekt av informationsboomen. De olika konsekvenserna verkar inte heller ha med varandra att göra. Ett företag som har ett mer horisontellt styre är inte nödvändigtvis decentraliserat, snarare finns tecken som visar på det motsatta.

Det ”Limits to Information” alltså tycks vilja ha sagt är att internet är ett mycket inflytelserikt verktyg som kommer att påverka vår värld och våra liv på en mängd olika sätt, såväl på ett samhälleligt plan som på individnivå. Men eftersom internet och dess världsomfattande nät samtidigt är så komplext och mångdimensionellt har dess konsekvenser också visat sig vara svåra att förutspå.

Personligen anser jag att detta kan vara viktigt att ha i bakhuvudet då man arbetar med webtexter för företag eller organisationer. Man kan inte vara tvärsäker på att ens förekomst och representation på internet kommer att få de effekter som man kanske räknar med. Och eftersom effekterna kan vara så stora (även om skeendena ovan naturligtvis är beskrivna i en större skala och ur ett mer allomfattande perspektiv), är det viktigt att gå igenom det man funderar på att lägga ut på nätet om och om igen, ensam och tillsammans med kollegor och överordnade innan man tar steget ut på webben.

När jag läser Geoffrey Nunbergs artikel ”Farewell to the Information Age” börjar jag fundera på om en sådan tidsålder någonsin existerat. Kan samhället verkligen ha varit mer informationspräglat förr? Eller är det hela bara frågan om subjektiva orddefinitioner?

Nunberg tycks mena att ordet information innebär objektivt sannfärdig data, något som man inte automatiskt ifrågasätter som till exempel det nära besläktade ordet kunskap. Detta menar han bland annat bevisas i och med att ordet statistiskt används oftare i par med negativa termer som i ”inkorrekt information” varför ordet information då det står ensamt automatiskt verkar antas beteckna något korrekt. Nunberg intresserar sig här främst för ordet information i sin abstrakta mening, det vill säga inte information som något specifikt utan den väldiga informationsmassa och, kanske framförallt, det informationsflöde som tänks virvla omkring på jorden och i universum.

Det talas ofta om att detta flöde ska ha ökat lavinartat sedan internet kom att bli ett av våra mest använda medier. Detta ifrågasätts dock i ”Farewell to the Information Age” på grund av att internet är ett så öppet medie. Vem som helst kan ju lägga upp hemsidor och artiklar och sprida sin subjektiva kunskap, livsåskådning etc. Vi har ju till exempel det populära uppslagsverket Wikipedia där det står alla användare fritt att gå in och modifiera artiklar med egna omskrivningar. Det säger sig självt att all denna text inte kan utgöra information i Nunbergs bemärkelse.

Frågan blir alltså om internet främst blir en källa, inte för objektiv information utan för subjektiv kunskap. Samtidigt kan man också ifrågasätta om det överhuvudtaget finns något sådan som information på det sätt som Nunberg tycks avse eller om den endast kan existera som idé? All uttalad fakta kommer ju från början från en enskild individ med subjektiva kunskaper, erfarenheter och värderingar. Även information från stora företag och myndigheter springer ur ett sammanhang genomsyrad av en individuell agenda som att tjäna mer pengar eller understödja en viss typ av politik etc.

Ser man på information i ur Nunbergs perspektiv kan det därför, i min mening, aldrig ha funnits någon informationens tidsålder att vinka adjö till. Så jag struntar i att vinka och går och tittar på Top Model istället.

Jag lär mig att blogga. Det ska vara:

-Spontant

-Ärligt

-Originellt

-Personligt

Jag får en skoluppgift: Skriv nåt på bloggen om vad du lärt dig idag!

Törs jag då skriva om det knepiga i att få en skoluppgift i att blogga? Kan jag vara så pontan och ärlig (orginell?) att jag ifrågasätter ett inramat (påtvingat!) ämnesval för min personliga blog? Jo jag törs nog det eftersom jag vet att jag alltid kan gå tillbaka och göra ett extra inlägg i efterhand. Stryka över om jag ångrar mig. Men aldrig sudda det har jag lärt mig. Suddet är för blog-fegisar och jag är ingen fegis. Väl?

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!